Signi har börjat löpa…på RIKTIGT. Det har verkligen varit synd om henne. Hon har skrikit konstant hela dagarna (och nätterna!) och gått runt och ålat sig och sprätt med bakbenen. Det går inte ens ta på henne för då blir hon helt till sig. Ingen får komma på besök och se henne så här. Hon skämmer ut sig själv! :)
Och för att göra det hela lite roligare så har hon även ibland börjat fräsa åt Lillan. När jag såg det så blev jag ju jätteorolig! Här ska jag åka tåg med dem i samma bur om en vecka. Jag ringde direkt till grannen (även hon som äger lägenheten) och frågade om hon hade några p-piller kvar från sin katt. Det hade hon! Jag ringde veterinären och det var helt ok att ge Signi tabletterna. Så nu har hon i alla fall lugnat ner sig.. Skönt.. För både henne och oss. Förhoppningsvis hinner hon inte få cancer av pillrena på två veckor för sedan blir det kastrering. Men det var inget lätt beslut.. Det känns hemskt att utsätta henne för en operation. Man är ju orolig att något ska hända.. Och det är ju så definitivt. Signi är ju så fin och hon skulle säkert få jättefina kattungar. Men det är ju ett jobb det också.. Och alla risker och att sedan lämna bort de små till någon.. Nej jag skulle nog inte klara av det.. Jag hoppas att detta är rätt beslut.