Det verkar vara några som följer den här bloggen och jag får så dålig samvete när jag inte uppdaterar hela tiden. Jag är hemma mer sällan nu men som tur är har katterna varandra. De gör verkligen allt tillsammans! Signi är den enda som förstår när man ropar henne. Lillan lyssnar inte ens till sitt namn.. Men hon känner kanske inte igen sättet vi ropar på. Men kommer Signi springandes så kan man vara helt säker på att Lillan kommer efter. :)
Lillan försöker vara gosig mot Signi men Signi fattar inte riktigt. När jag lägger dem bredvid varandra så ligger de kvar men de lägger sig inte bredvid varandra av sig själva. Men jag ger inte upp hoppet!

Jag har sått lite kattgräs och det är väldigt populärt. Signi biter av gräset men Lillan drar upp det och äter det sedan som en lång spagetti. Det ser ganska roligt ut när hon har ett långt grässtrå som sticker ut ur munnen som hon sedan sakta äter upp.

Imorse var det full fajt här hemma. Det rök tussar och de låg och brottades och bet varandra. Jag är lite orolig för att Signi tar i för mycket. Lillan är ju så liten.. Men Lillan fortsätter ju hoppa på Signi så det kanske inte är någon fara. Man tycker ju att de borde säga ifrån om det gör ont..

Dagarna rullar på och nu börjar de blir goda vänner. Tyvärr sover de inte tillsammans än men Signi blir i alla fall inte lika rädd när Lillan stryker sig mot henne. :)
Signi har blivit som vanligt igen och går runt och pratar hela tiden. Lillan pratar rätt mycket hon också och det tycker jag om. Lillan låter så sött när man lyfter upp henne. För det första så spinner hon jättehögt. Om hon kommer upp till en i sängen på natten och spinner så vaknar man av ljudet. Så högt är det.. :) För det andra så låter hon något gnäll-ljud när man har henne i famnen. Hon gnäller inte utan det låter som om hon njuter, ungefär som ett jättepipigt "mm"-ljud. Hur sött som helst!

I vårt sovrum står det garderober efter ena väggen. Ovanför garderoberna kan man lägga saker som resväskor och transportburar. Sedan vi fick låna en klätterställning av tjejen som äger lägenheten så har Signi kunnat hoppa upp ovanpå garderoberna. Det är över en meter att hoppa och jag är förvånad att Signi ens klarar det. Men där uppe ligger hon i alla fall och sover hela dagarna.

Jag var helt övertygad om att Lillan inte skulle klara att hoppa upp där på ett bra tag. Hon har ju fortfarande svårt att hoppa upp till den översta platån på klätterställningen (från vilken Signi hoppar upp på garderoben). Men så fel jag hade! Lillan hade väl sett att Signi låg där uppe och ville själv upp dit och sova. "Det måste ju vara ett bra ställe eftersom den stora katten alltid ligger där", tänkte Lillan och hoppade dit upp.
Jag hörde bara ljudet från att någon hoppade upp på garderoben och jag sprang in i sovrummet. Ovanpå garderoben satt Signi helt nyvaken och ruffsig utanför transportburen. Inne i transportburen låg istället Lillan, jättestolt. Förstår inte hur hon har kunnat hoppa så högt. Hon är ju fortfarande så liten! En stor katt i en liten kropp helt enkelt. :)

Idag har det blivit mycket tid framför datorn. Lillan insåg att hon var tvungen att göra en insats för att få mig att tänka på annat.